Don´t speak Swedish? Scroll down for English

Det är dags för avresa! På måndag lämnar jag så Sverige för Odessa i Ukraina. Jag kommer att tillbringa hösten där för att lära mig ryska och kanske även undervisa engelska. Min idé är, som många redan hört, att vara iväg på resande fot mellan två och fyra år. I verkligheten betyder nog detta någonstans mellan ett år och för alltid – jag kan ärligt säga att jag håller det där ganska öppet. När jag känner mig redo att lämna Odessa, planerar jag att resa runt i lite mer vanlig mening. Jag har faktiskt ingen resplan, men som det ser ut nu börjar jag i Centralasien och Kaukasus i början av nästa år. Det vore kul att öva den ryska jag planerar att lära mig. Men att inte ha en plan känns som ett av mina minsta problem…

Under de senaste månaderna har många av er fått höra varför jag beslutat mig för att åka just nu. För er som inte gjort det, ligger det till så här. Tankarna på en riktig långresa började komma under en resa till Antarktis och Sydamerika. Detta var hösten 2008. Då jag vid den tiden dels hade ett jobb jag trivdes ganska bra med, dels var i ett förhållande som jag trivdes väldigt bra med, lät jag planerna hamna i en mental skrivbordslåda.

Nu, sju år senare, var läget annorlunda. I grunden tror jag detta berodde på fyra saker. Det började nog med att min mamma gick bort i början av 2010, vilket innebar att samtliga av mina mor- och farföräldrar samt föräldrar inte längre fanns bland oss. Något år efter mammas bortgång började jag ett jobb som jag hade stora förhoppningar till. Tyvärr hamnade den enheten jag tillhörde under ledning av en osäker chef, vilket påverkade arbetssituationen negativt. Jag lämnade Täby kommun 2014 och sedan dess har ytterligare tre eller fyra personer lämnat samma (lilla) enhet av liknande orsaker. I samma veva hade jag träffat en kvinna (“M”) som på kort tid kom att betyda väldigt mycket. Det är ingen överdrift att jag hade ganska stora förhoppningar på ett blivande “oss”. Att hålla liv i en relation över nationsgränser kan vara tufft, men trots det blev jag besviken när hon helt slutade höra av sig. Det har väl inte direkt underlättat att jag till denna dag inte vet orsaken bakom hennes beslut.

Det hade blivit sommaren 2014 då jag beslutade mig för att jag behövde lite utrymme och fundera på vad jag ville framöver. Det enda som kändes bestämt var att jag ville lämna Stockholm. För att ha någon meningsfull sysselsättning under tiden för mina funderingar, valde jag att bli plugga på heltid. Under året läste jag en magisterutbildning (i utbildningsledning) vid Stockholms universitet, en grundläggande journalistutbildning vid Poppius samt en kortare reseskrivarkurs vid Vagabond. Parallellt med pluggandet började jag trivas allt sämre i Stockholm – och i Sverige. Mycket av den känslan tror jag beror på att det allmänna samtalsklimatet parallellt hårdnat, blivit ömtåligare och jobbigare – åsiktskorridorerna har blivit trängre. Det var den här känslan av att inte trivas som efter flera år öppnade den mentala skrivbordslådan igen. Jag började räkna på kostnader för resan, och givet att jag sålde min lägenhet insåg jag de ekonomiska förutsättningarna fanns för att resa – länge. Detta var anledning nummer fyra – och som alltid, den avgörande anledningen. I det läget gick den skrivbordslådan inte längre att stänga. Det gällde bara att våga åka. Att komma förbi det där “bara” tog lite längre tid än det borde… men nu, några månader senare, är jag helt inställd på att byta ut åsiktskorridorerna mot öppnare vidder.

Sedan jag tog beslutet att åka har mycket handlat om förberedelser. De har varit många och omständliga, men mer om det en annan gång. Så här dagarna före avresa är alla punkterna på listan över saker som skulle fixas avbockade. Det bör betyda att jag är förberedd. Det kan också betyda att jag är dålig på att skriva listor.

Jag kommer att sakna många av er och kontakterna med er alla kommer att vara viktigare än någonsin. Och jag vet redan nu att när jag ser Stockholm visas på en tv någonstans kommer jag att känna ett sting av hemlängtan – efter 16 år har även jag insett att Stockholm finns i mitt hjärta. Med viss risk för att låta lätt alkoholiserad, kommer jag även att sakna Dubliner – “stammisar” och personal inberäknat.

Ett återbesök i Stockholm – och Växjö – lär ske någon gång under hösten, eftersom jag ska avsluta min magisterutbildning med uppsatsseminarium och opponering. För er som då känner för att ses, vet var sannolikheten kommer att vara störst att träffa mig.

Må väl! /Tommy

PS. Jag har inte fört blogg tidigare så jag är helt säker på att jag kommer att begå de flesta nybörjarmisstagen – jag vet att det ser lite taffligt ut. Jag har helt enkelt inte haft tid att fundera över bloggen – nu kändes det mest viktigt att börja. Så ändringar är att vänta. Tips och råd är alltid välkomna från er som har mer erfarenhet och kunskap :-).

..and in English

Departure time! On Monday, I am leaving Sweden for Odessa in the Ukraine. I will spend the fall there trying to learn Russian, and I might even get to teach English. When the day comes when I feel ready to leave Odessa, I plan to start doing some “real” traveling. I haven´t made up a travel plan as of yet, but as it looks now I’ll be heading to Central Asia and the Caucasus in the beginning of next year. It would be nice to give myself a chance to practice my new Russian skills. My idea is to travel for two to four years, which in reality means somewhere between one year and forever. I can honestly say that I keep an open mind about the length of my travels.

I started planning a longer trip in the fall of 2008, while traveling (of course) in Antarctica and South America. But since I then had a good job and was in a committed relationship, well, I put my travel plans in a “mental drawer” of sorts. Now, seven years later, the situation has changed. I believe that change is basically due to four things. It all probably started with my mother passing away in early 2010, which meant that none of my grandparents and parents were among us anymore. The following year I started a job I had high hopes for. Unfortunately, my unit was badly managed which naturally affected the work situation in a  negative way. So, I left the Municipality of Täby in 2014. And since then, another three or four people have left the same (small) unit for similar reasons. The third reason was a woman. I met her (“M”) in 2013. It went really well, and the short version is that I had hopes for the two of us. But for reasons still unknown to me, she stopped keeping in touch. I can now see that she has had a more profound affect on me than I initially thought…

That was the situation in the summer of 2014. I then decided that I needed some space and think about what I wanted to do with the years to come. The only thing that I felt sure of was that I wanted to leave Stockholm. In order to have something to do while contemplating over my life, I decided to be a full-time student. While studying (and contemplating!) I started to feel more and more uncomfortable in Stockholm – and in Sweden. This whole situation, with everything that happened since 2010, reopened that mental drawer that I shut in 2008. After having spent a significant amount of hours estimating the cost of the trip, I realized that I had the money to travel – for a long time. And this was reason number four. Money is, and will always will be, the reason that makes or breaks the plan. The fact that I could afford to go traveling for a long time, made it impossible to close that drawer again. The only thing to do was to go.

For the last few months I have prepared for the trip, but more on that subject another time. Every item on all of my checklist has been checked off. That should mean that I am prepared. It could also mean that I´m bad at writing lists. I guess I´ll know which it is rather soon. Anyway, take care and don´t be surprised if I come knocking on your door one day.

All the best, Tommy

PS. I haven´t kept a blog before which leads me to apologize for future mistakes. I know it looks a bit “cheap” at the moment but I just haven´t had the time to think too much about the blog. Right now I just wanted to start it up. At the moment I´ve a free version of a WordPress blog, but I´ll probably upgrade it to premium once I get going. Tips and advice are always welcome from those of you who have experience and knowledge in the field of blogging :-).