No Visa to Turkmenistan


Svensk version längre ner.

A trip rarely begins on the day of departure. Usually, the trip started a long time ago in your head. In the process of buying guide books, tickets, and hotel bookings the trip has slowly but surely materialized. One mentally leaves the here and now and start to focus on what´s coming. In this way, a cancelled trip is also a trip.

My friend Jens and I never got away to Turkmenistan. The Turkmen government didn´t issue visas for us in time, in spite of us having great local connections. As it turned out, the Turkmen government didn´t issue any visas during the last month. So, it wasn´t  personal. We just assume that they for some reason didn´t want foreigners in the country at the moment. No worries. We´ll be back.

Not getting away means there suddenly is a void in the calendar. A calendar clinically empty of appointments. This is one of those rare occasions when one can do whatever one likes. No musts, no commitment. This calls for re-planning the time one should have been away… Or? Another alternative is to lean back and do nothing – like an extensive study of the ceiling above your living room sofa. Some people would see this as a waste of time. Wasting what? In my book, caring for oneself and one´s own need is the best time to spend time.

Planning the trip – looking at maps, blogs and reading up on politics and history – would have made you a bit wiser than you were before. Seen this way, a cancelled trip is better than no trip even if it feels a bit boring and empty to stay at home. What it all comes down to is that different countries have different attitudes to visitors, being it tourists or travelers, and that difference is crucial to keep in mind. The difference can be somewhat frustrating but it is also one of the reasons why one appreciate travels. And once a traveler, one is always – in one way or the other – on one´s way. And it´s important to do. Gustave Flaubert claimed already in 1872 that “travelling makes one modest – you see what a tiny place you occupy in the world.”

So, Turkmenistan, we´ll be back. And at that time, I hope that we can leave our tiny place in the world and come visit.

tmlarge

Inget visum till Turkmenistan

En resa börjar sällan vid avresa. Resan börjar i fantasin och förverkligas steg för steg; guideböcker, biljetter, hotellbokningar visar att något är på gång. Man ställer in sig på resa och förflyttar sig mentalt mot sitt resmål. På så sätt är en inställd resa är också en sorts resa.

I måndags blev det klart att jag och Jens inte kom i väg till Turkmenistan. Den här gången i alla fall. Trots att vi fick uppbackning av Jens kontakter i Ashgabat föll inte myndigheterna till föga. Vid flera tillfällen sköt de upp datumet för besked och till slut meddelade “vår kvinna i Ashgabat” att svaret skulle komma efter avgångstiden på Arlanda. Så, vi gav oss. Vi kommer tillbaka.

Det blir alltid ett tomrum när resplaner inte förverkligas. Det kräver ny planering. Omplanering kräver informationssökning om alternativen som plötsligt uppstått, om andra saker som blir möjliga därför att tid uppstått. Ett alternativ är ju också att luta sig tillbaka och inte göra något, att njuta av den tid som man just fått tillbaka. Naturligtvis hade jag helst gjort Turkish Airlines sällskap mot Centralasien men nu blev det inte så – och då blir kalendern så där skönt ren och möjligheter uppstår. Möjligheten att inte göra något är ju då ett av dessa alternativ. Kan kännas som slöseri men hur ofta får man en ren kalender? Och slöseri av vad? Känslan av att bara kunna göra långtidsstudier av taket ovanför soffan är grovt underskattad.

Även när man är på resa har man ofta listor på saker man vill/ska göra varje dag, den listan styr en lika mycket som Outlookkalenderns påminnelser gör dagligen på jobbet. Fjärrstyrdheten är ett faktum på resande fot, om än inte lika påträngande som i arbetsvardagen.

Så en inställd resa är enligt min åsikt bättre än ingen resa, även om det känns surt att inte komma iväg. Man har hunnit läsa in sig på ett land; gjort sökningar, kollat fotobloggar och artiklar. Planeringen har helt enkelt gjort en lite klokare. I slutänden är det bara att acceptera att länder har olika attityder till besökare. Samtidigt är den skillnaden en av anledningarna till att man reser. Har man en gång börjat resa, är man i sinnet alltid på väg någonstans även om vi alla i till slut hamnar på samma ställe.

Vi ses snart, Turkmenistan. Och då kommer även den mer fysiska delen av resan bli av.

The image of Turkmenistan´s flag from http://www.worldatlas.com/webimage/flags/countrys/mideast/turkmen.htm

Categories: Miscellaneous posts